Obetydlig?

Jag förstår mig inte på människor. Inte det minsta. Åtminstone inte ibland.

Igår var jag på Kelly's med Oscar och Björn. Helt plötsligt ska de gå på en fest hemma hos en vän till dem. Jag skulle vidare till en klubb och träffa lite andra vänner, men de hade inte kommit dit än. Därför ber jag Oscar att vänta i tio minuter med mig så att jag slipper stå ensam och hänga i kylan. Men oj oj, det var tydligen för mycket begärt. Ynka tio minuter. Och de skulle dessutom bara på en hemmafest, men eftersom Björn är viktigare än mig så kunde Oscar inte vänta med mig en liten stund.

Sådant gör mig arg. Och ledsen. Jag åkte hem och satt i trappan upp till lägenheten och grät istället. Kände mig helt obetydlig. Det är den skönaste känslan i världen. NOT! Så tack Oscar för att du är så himla snäll. Nu är jag arg.

Meningslöshet

BOOM! Meningslösheten slog in igen. Tomheten. Ensamheten. Kalla det vad ni vill. Den där känslan i bröstet som säger att det spelar ingen roll. Man känner sig halv. Man letar efter något. Men man kan inte hitta det man söker. Paniken kommer över att man inte hittar. Man försöker förgäves hitta något. Alla känslor har gömt sig djupt och vägrar komma fram. Det är som "hide and seek" i totalt jävla mörker. Det ekar tomt.

Ignorera Erica-dagen?

Jag vet inte varför de här dagarna kommer. Jag hatar dem så mycket. Det är som att jag finns ännu mindre än vad jag vanligtvis tror att jag gör. Folk hör inte av sig. Folk som vanligtvis hör av sig hör inte av sig. Jag blir rädd och vet inte vad jag ska göra. Det är dåliga dagar. Jag blir speciell då tror jag. På ett konstigt humör då jag skrämmer bort folk mer än jag vanligtvis gör. Eller så är allt det här i mitt huvud. Det kan också kallas söndag OCH juldagen. Vilket det naturligtvis också gör. Är jag den enda som tycker att bakfylledagar inte ska vara en anledning till att inte höra av sig...?

God jul och drömmar om snus

Jag vaknade PANG BOOM BANG ur en dröm. Det var en dröm när jag påminde någon om att han var skyldig mig en dosa snus. Inte för att jag egentligen ville ha tillbaka den, utan bara för att jag kände mig åtsidosatt. Han ville gå och köpa en i en kiosk som fanns en bit bort. Då vaknade jag. Bra dröm, eller inte. Jag vet faktiskt inte helt enkelt.

Men nu ligger man här i sängen hemma hos Pappa och Lillemor. Det är julaftons morgon och jag har druckit kaffe, ätit en skinksmörgås och läst i min The Zombie Survival Guide. Man kan aldrig vara nog förberedd.

När det börjar bli lite mindre morgon och lite mer förmiddag ska pappa skjutsa hem mig till morfar och sen får vi se vad dagen har att erbjuda. Troligen åker vi och äter julbord hos mina kusiner. Det finns också möjlighet att vi helt enkelt stannar hemma hos morfar.

Det är det här som gör mig galen. Jag vill ha en egen jul, inte behöva vara okej med alla andras tycken och tankar. Min perfekta jul hade jag vaknat bredvid någon omtyckt person i min egen säng. Vi hade gjort frukost och ätit den tillsammans och tittat på ett avsnitt av någon bra serie. Det innebär just nu säsong två av Twin Peaks. Sedan hade man gjort sig i ordning och börjat stöka lite för vid ett eller så kommer vänner över och ska äta julbord. Sedan efter julbordet tittar man på Kalle Anka och sen är det julklappsutdelning. Man har det trevligt och myser. På kvällen tittar man på Karl-Bertils julafton och spelar sällskapsspel och blir lite för full på julöl och äter lite för mycket julgodis. Sen kanske man går ut på kvällen en sväng. Tar en öl på Kelly's eller så drar man igång en lite tyngre fest på hemmaplan. Det är en jul jag vill ha. En jul jag kanske aldrig kommer få, trots att den inte är överdrivet grandios.

Inte som nu då jag inte har en aning om vad som kommer att hända. Jag har inte fått bestämma någonting. Jag ska bara åka hit eller dit. Helst vill jag bara åka hem till Göteborg och sitta inne på mitt rum och glo. Det känns bättre än det jag nu har framför mig. Men jag ska föröka slappna av ett tag och lägga undan den här känslan. Sen får man se hur dagen fortlöper.

Städartagen

Himmel vilken helg det har varit. Egentligen började den inte allt för bra. Fredagskvällen var ju inte allt för pepp. Men sen så hände det grejer minsann. På lördagskvällen efter en trevlig kväll med mamma och hennes väninna på Liseberg åkte jag på fest. Det var en förfest kombinerad födelsedagsfest så ganska snart efter att jag dykt in begav vi oss ut i ingenstans för att partaja lite hårdare.

Tyvärr blev det inte så mycket folk. Min gissning är att det har med läget att göra, för det var inte lätt att ta sig dit. Tåg, buss och taxi eller tåg och taxi, men då kostar det ju lite också. Men damn, vilken fest det var. Musiken slog genom en hela kvällen och man kunde inte sluta röra sig. Stämningen var dessutom kanonhög och alla var sjukt trevliga.

Så här trött såg jag ut vid 12-tiden på söndagen

Festen fortsatte hela natten och några av oss åkte hem och hade mysig efterfest som fortsatte tills jag var tvungen att åka hem till mig och packa färdigt för att hinna med mitt flyg. Med andra ord sov jag ingenting den natten och i går natt när vi kom fram var jag mer eller mindre död. Mitt huvud orkade inte mer. Lik förbannat vaknar jag ändå klockan kvart i 7 i morse och kunde inte somna om.

Sedan dess har jag städat hemma hos min mor. Hon har precis flyttat och det är lite av ett flyttkaos. Jag arbetar mig sakta men säkert igenom det dock. Nu har jag mer eller mindre bara köksdelen och badrummet kvar. Dock har jag precis nu tagit en väldigt välförtjänt paus för att vila min trötta kropp och mitt snurriga huvud och få i mig en kopp kaffe. Sen blir det till att fortsätt städa. Ja jävlar vad jag är effektiv ibland.

Senses

Jag fryser så mycket. Ligger i min säng i min OnePiece under en fleecefilt och känner kylan svepa sina kalla fingrar längs min kropp. Om och om igen. Jag fryser så jag ryser. Gåshuden står på armarna och benen. Klumpen som igår fanns i magen har flyttat upp lite. Sitter nu i bröstet. Det kan vara alkoholen jag drack igår som får mig att må så här. Alkohol alltså. Usch och fy, känner jag just nu.

Igår efter att jag ätit med min mor och hennes väninna som är i stan åkte jag hem till mina vänner. När jag kom dit var jag så pepp på allt. Det sjönk när tröttheten kom över mig. Jag måste verkligen aktivera mig hela tiden när jag dricker alkohol för att inte vilja gå och lägga mig och sova. Kanske har det att göra med att jag sov så väldigt dåligt natten till igår också. Det är ju en ganska trolig förklaring. Jag försökte åtminstone få mina vänner att ta sig ut, men de var så tröga på att komma iväg och när Tias trakasserade mig med sin mobil orkade jag inget mer. Jag bara gick. Precis som jag brukar göra till och från. Gick därifrån och tog en spårvagn hem. Kastade mig direkt i sängen och satte på ett avsnitt Twin Peaks att somna till.

I natt har jag sovit ungefär lika dåligt som natten innan. Jag vaknar flera gånger per natt. Vare sig jag tar sömntabletter eller inte. Vaknar och förstår inte varför. Det har säkert med att göra att jag är rädd för att inte få sova en hel natt och kroppen därför vaknar. Dumma kropp känner jag ibland.

One Life - Live It, One Love - Love It, One Piece - Live In It

Nu är det åtminstone lördag och en ny dag med nya möjligheter till glädje, och drömmar som kan krossas. Jag är inte på mitt bästa humör just nu. Mitt mål är att försöka pigga upp mig lite. Har tagit första snusen och gjort en stark kopp kaffe. Kaffe får mig nu mer mest att tänka på Coop i Twin Peaks. Han är en underbar karaktär. Konstig som få och älskar kaffe. Som killar ska vara. Dessutom är han snygg.

Så frågan just nu är om man bara ska försöka slappna av och se vad dagen har att ge. Det finns andra alternativ också. Man kan alltid ta en ångestdämpande eller en Citodon och slippa känna så mycket oro. Eller så kan man ta en varm dusch och försöka tvätta bort sin olustighet. Det sistnämnda vore nog hälsosammast egentligen.

Sen ska jag ringa min mor och höra mig för om deras planer för dagen. I morgon åker jag till andra sidan Sverige för att fira jul. Kommer att vara där i tio dagar. Då hinner jag hälsa på alla mina nära och kära där borta. Vissa har jag inte sett på över ett år vid det här laget. Det kommer kännas bra tror jag. Fast det är ju sånt man aldrig riktigt vet i förväg.

Känslan i magen

Min mage känns som en knut just nu. Jag tror jag vet varför, men tänker inte skriva det här. Sätter jag ord på det så blir det verklighet på ett sätt som jag inte än är redo att acceptera. Istället sätter jag på alldeles för hög musik i mina hörlurar och stänger in mig i min egen lilla värld en stund.

Saker runt omkring en kan hjälpa till att göra känslor starkare eller förminska dem. Många gånger är jag osäker på vilket som är skönast. Trots att jag är en berg- och dalbana emotionellt så kan jag inte komma ifrån att alla känslor till och från är extremt sköna. Det som skrämmer mig mest i känsloväg är tomheten i kombination med oron. Den får mig att göra impulsiva och idiotiska saker. Att känna mig så här orolig och förstå varför är ganska skönt. Det ger mig hopp. Hopp om livet och hopp om att det finns ett slut på min totala förvirring.

"Hope is the thing with feathers 

                                    That perches in the soul, 

And sings the tune--without the words, 

And never stops at all.."

Emily Dickinson

Otillräcklighet

Det är verkligen jobbigt att känna sig otillräcklig. Det gör jag just nu när jag försöker skriva mina texter om Röda Rummet och Hobbiten. Jag har inte den blekaste om vad jag ska skriva. Allt är ett virrvarr och jag har svårt att få ihop det. Det vill sig bara inte. Så hur i helskotta gör man egentligen? Den här känslan skulle kunna förstöra en hel dag...eller mer.

Ett försök till liv

Regnet öser ner utanför. Jag har slut på mjölk. Ångesten står mig högt upp i halsen. Jag får inte ge upp. Idag är jag hemma från mitt jobb för jag mår så dåligt. Det vill sig inte. Så här kommer en lista på saker jag planerar att göra idag.

• Handla: mjölk, spenat, keso, skinka, tändstickor, energidryck, te, snabbkaffe
• Titta efter en symaskin på blocket
• Skriva på 'Hobbiten' (till min kurs)
• Dammsuga lägenheten
• Äta Gratinerad fisk med spelat och keso (recept i Billiga Veckan)
• Åka till biblioteket och låna böcker till kursen
• Kolla på externa hårddiskar

Nu får vi se hur det går. För tillfället sitter jag och väntar på att ICA ska öppna så att jag kan handla. Det är en början. Medan jag väntar ska jag se om det finns någon symaskin på blocket. 

Otrolig trötthet

Jag är urlakad. Urtömd. Trött. Krafterna börjar tryta. Kan jag snälla få sova hela natten i natt? Det är allt jag begär just nu. Det skulle lösa en del bekymmer. Kanske skulle det åtminstone göra mig lite piggare och kanske lite gladare. Möjligheten finns att jag kanske skulle få lite mer livslust igen.

Sömnsvårigheter

Av någon underlig anledning är jag nu inne i en väldigt jobbig sov-svacka. Jag går och lägger mig i hyfsad tid och somnar ganska snart men redan efter någon timme vaknar jag första gången. Sen håller det på så hela natten lång. I natt vaknade jag vid 1, 2 och 4 och går upp 5. Jag kan meddela allmänheten om att jag är fruktansvärt trött. Känner mig utdragen och tärd in i minsta fiber av min kropp.

Hissbild från i tisdags.

Idag är det dock torsdag och sen är det bara fredagen som ska kämpas igenom om det här dryga sömnproblemet fortsätter. I helgen kan jag sova mest hela tiden om jag skulle vilja. Ett annat plus med helgen som kommer är att Max är ledig vilket gör att jag kanske får umgås med honom mer. I veckorna blir det mest sena kvällar och sova ihop när man träffas tyvärr. Eller ja, vakna ihop flera gånger om natten är väl kanske ett mer korrekt uttryck.

Att inte veta hur man gör

Jag är nog ganska asocial av mig. Missförstå mig inte, jag gillar människor. Jag tycker mer om människor än många andra människor gör. Låter det konstigt? Det är inte så konstigt. Relationer är svåra för mig helt enkelt, och speciellt nya.

Hur gör man?

Därför är det så svårt för mig att nu gå ut och umgås med mina rumskamrater. Trots att jag vill så kommer den där känslan av att vara otillräcklig över mig. De kommer antagligen ta mig för arrogant för att jag inte går ut och pratar lite, vilket jag inte är. Men osäkerhet kan lätt förväxlas med arrogans.

Borde jag gå ut och förklara min situation? Fast det är ju att lägga onödiga problem på andra. Upplysning är bra, men till en viss gräns. Därför sitter jag nu här på mitt rum och känner mig dum. Jag tittar på min Jönssonligan-film och låtsas att jag är för trött för att vara social. Det är jag egentligen inte, bara för dålig på det.