Jag är nog ganska asocial av mig. Missförstå mig inte, jag gillar människor. Jag tycker mer om människor än många andra människor gör. Låter det konstigt? Det är inte så konstigt. Relationer är svåra för mig helt enkelt, och speciellt nya.
 |
| Hur gör man? |
Därför är det så svårt för mig att nu gå ut och umgås med mina rumskamrater. Trots att jag vill så kommer den där känslan av att vara otillräcklig över mig. De kommer antagligen ta mig för arrogant för att jag inte går ut och pratar lite, vilket jag inte är. Men osäkerhet kan lätt förväxlas med arrogans.
Borde jag gå ut och förklara min situation? Fast det är ju att lägga onödiga problem på andra. Upplysning är bra, men till en viss gräns. Därför sitter jag nu här på mitt rum och känner mig dum. Jag tittar på min Jönssonligan-film och låtsas att jag är för trött för att vara social. Det är jag egentligen inte, bara för dålig på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar