Känslan i magen

Min mage känns som en knut just nu. Jag tror jag vet varför, men tänker inte skriva det här. Sätter jag ord på det så blir det verklighet på ett sätt som jag inte än är redo att acceptera. Istället sätter jag på alldeles för hög musik i mina hörlurar och stänger in mig i min egen lilla värld en stund.

Saker runt omkring en kan hjälpa till att göra känslor starkare eller förminska dem. Många gånger är jag osäker på vilket som är skönast. Trots att jag är en berg- och dalbana emotionellt så kan jag inte komma ifrån att alla känslor till och från är extremt sköna. Det som skrämmer mig mest i känsloväg är tomheten i kombination med oron. Den får mig att göra impulsiva och idiotiska saker. Att känna mig så här orolig och förstå varför är ganska skönt. Det ger mig hopp. Hopp om livet och hopp om att det finns ett slut på min totala förvirring.

"Hope is the thing with feathers 

                                    That perches in the soul, 

And sings the tune--without the words, 

And never stops at all.."

Emily Dickinson