Psykologdag idag

Nu sitter jag på bussen på väg till Borås och psykologen. För en gångs skull var det inte extremt jobbigt att ta sig iväg hemifrån nu på morgonen. Annars brukar det ta emot extremt mycket. För att det är kallt, det är långt att åka och tar ungefär 5 timmar tur och retur innan jag är hemma igen. Ibland 6. Eller så är det för att jag nu mer måste lämna Molly hemma själv. Det har blivit för kallt för att ha henne bunden utanför. Hon vet hur man raserar saker om hon får för tråkigt. Monkey.

Kanske är det för att det är extremt tungt att gå till psykologen och prata om alla sina problem som man egentligen bara vill glömma att man har tills de hoppar på en bakifrån och förstör allt. Det är nog egentligen den riktiga anledningen till att det ibland är så svårt, ibland totalt omöjligt att faktiskt bege sig.

Men nu är jag på väg. Hoppas den här sessionen blir lika lyckad som den sist. Första gången på väldigt länge jag inte kände att jag ville gråta, supa, knarka och slåss när jag kom därifrån. Okej, slåss kanske är att ta i...men man får välja fritt bland de andra. Jag vill bara fly från känslorna.

Annars är det en ganska fin dag. Johan gick till jobbet lite innan jag gick upp. Jag hann titta på ett avsnitt Supernatural innan jag var tvungen att skynda mig in i duschen för att göra mig i ordning för att möta verkligheten. Solen skiner, himlen är blå...so far...man vet aldrig hur det kommer sluta när man bor i Göteborg eller ännu hellre befinna sig i Borås under en tid. Regn är normen känns det som.

Jag gillar ändå att hösten har kommit. Hösten är så fin och kall och har rymd. Himlen känns större. Taket högre. Man kan andas igen. Sen får man ju använda sin duffel och sin nya halsduk med hundar på. Det skadar inte heller. Tror jag. Löven är gula och ljust gröna och bruna och röda. Frosten på gräset i morse när jag var ut med Molly glittrade i solen. Nästan poetiskt faktiskt.

Det kanske är musiken som gör det. Jag vet inte hur man kan få trance till poetisk men för mig är den nästan det. Den har åtminstone en känsla som inte går att hitta på andra ställen. Det är i och för sig inte bara trance jag lyssnar på idag. Har en lista som jag fastnat lite i. Den har lite Deadmau5 också, bara för att jag fastnade så hårt för honom efter Ibiza. Speciellt The Veldt. En minnesanteckning till mig själv om en riktigt skön låt.

Nej, nu får det vara nog för den här gången med skriverierna. Over and out!

Touch

Jag har hittat en ganska spännande ny serie. Den heter Touch och första avsnittet kom nu i veckan. Den handlar om...siffror. Eller ja, en pojke som förstår hur allt hänger ihop och kan kommunicera det genom siffror.

En blandning mellan vetenskap och mystik, eller något sådant. Det är verkligen svårt att förklara sådana här saker. Men jag tittade åtminstone på första avsnittet för en stund sen och den verkar sannerligen lovande. Jag kommer garanterat att se nästa också. Yey. Ytterligare en serie att följa. 

Juldagen

God morgon så här på juldagen. Nu är julafton avklarat och jag har sovit några timmar i natt (och en nu på morgonen).

Igår var en riktigt bra dag med tanke på att jag hade en riktigt dålig start på den. Man ska inte prata sina psykiska problem med folk på facebook-chaten om man vill behålla ett gott humör. Det lärde jag mig och nu ska jag inte göra om det. Ever.

Julgranen hos kusinerna

Vi åt julbord hos min morbror och mina kusiner. Tittade på Kalle och de delade ut julklappar. Åt lite apelsinris och sen åkte mor och jag en taxi hem till morfar. Han satt ensam hemma och ville inte följa med till sonen. Han har mått väldigt dåligt på sistone tyvärr.

 När vi kom hem plockade vi fram och satte ihop ett julbord till honom och åt lite till. Jag har inte ätit så mycket som jag åt igår på år och dagar tror jag. Jag är fortfarande mätt. Kommer nog inte behöva äta mer tills efter nyår eller något.

Jag och Fröet ute på promenad

Efter maten satt vi i soffan och tittade på TV resten av kvällen. Jag tog en promenad också. Kan lova att den var välbehövlig för att inte känna mig alldeles stinn och trött på grund av all mat. Sedan fick jag lyssna på min musik lite och slippa ha folk runt omkring mig. Jag tog med mig min nalle som sällskap. Fröet (Fröt) heter han och han är en av mina julklappar.

Fröet (Fröt)

Så nu sitter jag här i morfars soffa och halvtittar på TV och funderar på om jag ska ta ytterligare en promenad. Det skadar verkligen inte. Det är skönt att komma ut och röra lite på sig ibland.

God jul och drömmar om snus

Jag vaknade PANG BOOM BANG ur en dröm. Det var en dröm när jag påminde någon om att han var skyldig mig en dosa snus. Inte för att jag egentligen ville ha tillbaka den, utan bara för att jag kände mig åtsidosatt. Han ville gå och köpa en i en kiosk som fanns en bit bort. Då vaknade jag. Bra dröm, eller inte. Jag vet faktiskt inte helt enkelt.

Men nu ligger man här i sängen hemma hos Pappa och Lillemor. Det är julaftons morgon och jag har druckit kaffe, ätit en skinksmörgås och läst i min The Zombie Survival Guide. Man kan aldrig vara nog förberedd.

När det börjar bli lite mindre morgon och lite mer förmiddag ska pappa skjutsa hem mig till morfar och sen får vi se vad dagen har att erbjuda. Troligen åker vi och äter julbord hos mina kusiner. Det finns också möjlighet att vi helt enkelt stannar hemma hos morfar.

Det är det här som gör mig galen. Jag vill ha en egen jul, inte behöva vara okej med alla andras tycken och tankar. Min perfekta jul hade jag vaknat bredvid någon omtyckt person i min egen säng. Vi hade gjort frukost och ätit den tillsammans och tittat på ett avsnitt av någon bra serie. Det innebär just nu säsong två av Twin Peaks. Sedan hade man gjort sig i ordning och börjat stöka lite för vid ett eller så kommer vänner över och ska äta julbord. Sedan efter julbordet tittar man på Kalle Anka och sen är det julklappsutdelning. Man har det trevligt och myser. På kvällen tittar man på Karl-Bertils julafton och spelar sällskapsspel och blir lite för full på julöl och äter lite för mycket julgodis. Sen kanske man går ut på kvällen en sväng. Tar en öl på Kelly's eller så drar man igång en lite tyngre fest på hemmaplan. Det är en jul jag vill ha. En jul jag kanske aldrig kommer få, trots att den inte är överdrivet grandios.

Inte som nu då jag inte har en aning om vad som kommer att hända. Jag har inte fått bestämma någonting. Jag ska bara åka hit eller dit. Helst vill jag bara åka hem till Göteborg och sitta inne på mitt rum och glo. Det känns bättre än det jag nu har framför mig. Men jag ska föröka slappna av ett tag och lägga undan den här känslan. Sen får man se hur dagen fortlöper.

21st of December

Ja jävlar. Det är inte lätt att vara ledig och ensam i en stad där man knappt känner någon. Jag vet, jag har ju bott här. Till och med i den lägenheten jag nu sitter i. Men saker och ting har förändrats och jag har inte behållit kontakten med nästan någon här. På gott och ont kan tyckas.

Idag är sista dagen för mamma att jobba åtminstone vilket betyder att jag kommer att ha sällskap från och med i morgon. Det skadar aldrig. Även om det finns en ganska god risk att mamma och jag mest bråkar. Vi är rätt bra på det.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Jag känner mig varken till eller från. Inte glad och inte ledsen. Rastlös och orolig, men inte överdrivet mycket för tillfället. Längtan tillbaka till Göteborg är stor. Gud vad jag längtar tillbaka. Jag har hittat ett hem. Äntligen känner jag mig hemma.

I övrigt har jag ätit frukost och tagit lite Cocillana för att det är rätt skönt att bli mossig i huvudet. Kanske inte så jätte fint gjort av mig, men who the hell gives a damn? Det händer inte så mycket just nu. Jag lyssnar på musik och tänker på bra saker och på dåliga saker. Försöker att hitta på något att pyssla lite med .

Nu tänkte jag sy igen ett hål jag hittade i min kofta och sen ska jag sminka mig och göra mig redo för dagen. Mamma nämnde något om att vi ska till O'Leary's när hon kommit hem från jobbet. Och innan det ska jag fika med en av de människor jag fortfarande har lite kontakt med i Gävle.

Städartagen

Himmel vilken helg det har varit. Egentligen började den inte allt för bra. Fredagskvällen var ju inte allt för pepp. Men sen så hände det grejer minsann. På lördagskvällen efter en trevlig kväll med mamma och hennes väninna på Liseberg åkte jag på fest. Det var en förfest kombinerad födelsedagsfest så ganska snart efter att jag dykt in begav vi oss ut i ingenstans för att partaja lite hårdare.

Tyvärr blev det inte så mycket folk. Min gissning är att det har med läget att göra, för det var inte lätt att ta sig dit. Tåg, buss och taxi eller tåg och taxi, men då kostar det ju lite också. Men damn, vilken fest det var. Musiken slog genom en hela kvällen och man kunde inte sluta röra sig. Stämningen var dessutom kanonhög och alla var sjukt trevliga.

Så här trött såg jag ut vid 12-tiden på söndagen

Festen fortsatte hela natten och några av oss åkte hem och hade mysig efterfest som fortsatte tills jag var tvungen att åka hem till mig och packa färdigt för att hinna med mitt flyg. Med andra ord sov jag ingenting den natten och i går natt när vi kom fram var jag mer eller mindre död. Mitt huvud orkade inte mer. Lik förbannat vaknar jag ändå klockan kvart i 7 i morse och kunde inte somna om.

Sedan dess har jag städat hemma hos min mor. Hon har precis flyttat och det är lite av ett flyttkaos. Jag arbetar mig sakta men säkert igenom det dock. Nu har jag mer eller mindre bara köksdelen och badrummet kvar. Dock har jag precis nu tagit en väldigt välförtjänt paus för att vila min trötta kropp och mitt snurriga huvud och få i mig en kopp kaffe. Sen blir det till att fortsätt städa. Ja jävlar vad jag är effektiv ibland.

Senses

Jag fryser så mycket. Ligger i min säng i min OnePiece under en fleecefilt och känner kylan svepa sina kalla fingrar längs min kropp. Om och om igen. Jag fryser så jag ryser. Gåshuden står på armarna och benen. Klumpen som igår fanns i magen har flyttat upp lite. Sitter nu i bröstet. Det kan vara alkoholen jag drack igår som får mig att må så här. Alkohol alltså. Usch och fy, känner jag just nu.

Igår efter att jag ätit med min mor och hennes väninna som är i stan åkte jag hem till mina vänner. När jag kom dit var jag så pepp på allt. Det sjönk när tröttheten kom över mig. Jag måste verkligen aktivera mig hela tiden när jag dricker alkohol för att inte vilja gå och lägga mig och sova. Kanske har det att göra med att jag sov så väldigt dåligt natten till igår också. Det är ju en ganska trolig förklaring. Jag försökte åtminstone få mina vänner att ta sig ut, men de var så tröga på att komma iväg och när Tias trakasserade mig med sin mobil orkade jag inget mer. Jag bara gick. Precis som jag brukar göra till och från. Gick därifrån och tog en spårvagn hem. Kastade mig direkt i sängen och satte på ett avsnitt Twin Peaks att somna till.

I natt har jag sovit ungefär lika dåligt som natten innan. Jag vaknar flera gånger per natt. Vare sig jag tar sömntabletter eller inte. Vaknar och förstår inte varför. Det har säkert med att göra att jag är rädd för att inte få sova en hel natt och kroppen därför vaknar. Dumma kropp känner jag ibland.

One Life - Live It, One Love - Love It, One Piece - Live In It

Nu är det åtminstone lördag och en ny dag med nya möjligheter till glädje, och drömmar som kan krossas. Jag är inte på mitt bästa humör just nu. Mitt mål är att försöka pigga upp mig lite. Har tagit första snusen och gjort en stark kopp kaffe. Kaffe får mig nu mer mest att tänka på Coop i Twin Peaks. Han är en underbar karaktär. Konstig som få och älskar kaffe. Som killar ska vara. Dessutom är han snygg.

Så frågan just nu är om man bara ska försöka slappna av och se vad dagen har att ge. Det finns andra alternativ också. Man kan alltid ta en ångestdämpande eller en Citodon och slippa känna så mycket oro. Eller så kan man ta en varm dusch och försöka tvätta bort sin olustighet. Det sistnämnda vore nog hälsosammast egentligen.

Sen ska jag ringa min mor och höra mig för om deras planer för dagen. I morgon åker jag till andra sidan Sverige för att fira jul. Kommer att vara där i tio dagar. Då hinner jag hälsa på alla mina nära och kära där borta. Vissa har jag inte sett på över ett år vid det här laget. Det kommer kännas bra tror jag. Fast det är ju sånt man aldrig riktigt vet i förväg.

Känslan i magen

Min mage känns som en knut just nu. Jag tror jag vet varför, men tänker inte skriva det här. Sätter jag ord på det så blir det verklighet på ett sätt som jag inte än är redo att acceptera. Istället sätter jag på alldeles för hög musik i mina hörlurar och stänger in mig i min egen lilla värld en stund.

Saker runt omkring en kan hjälpa till att göra känslor starkare eller förminska dem. Många gånger är jag osäker på vilket som är skönast. Trots att jag är en berg- och dalbana emotionellt så kan jag inte komma ifrån att alla känslor till och från är extremt sköna. Det som skrämmer mig mest i känsloväg är tomheten i kombination med oron. Den får mig att göra impulsiva och idiotiska saker. Att känna mig så här orolig och förstå varför är ganska skönt. Det ger mig hopp. Hopp om livet och hopp om att det finns ett slut på min totala förvirring.

"Hope is the thing with feathers 

                                    That perches in the soul, 

And sings the tune--without the words, 

And never stops at all.."

Emily Dickinson

Zombie invasion!

Den sista december ska jag byta boende igen. Då flyttar jag till en väns vän och ett rum i Majorna. Det ska bli kul faktiskt. Jag ser fram emot det.

Därför sitter jag nu här och kollar på vad jag kan tänkas behöva för möbler. Jag kommer även där att hyra möblerat, men det finns bara en säng, garderober och ett skrivbord, men eftersom rummet är betydligt mycket större än det lilla jag bor i nu så behövs det lite mer saker. Bland annat vore det väldigt bra med en bokhylla och ett bord som jag kan ha datorn och dylikt på. IKEA någon gång i januari it is. Eller raida blocket.se efter billiga möbler och okej möbler. Sånt får tiden avgöra.

Min säng

Nu sitter jag här och hänger med en kopp kaffe och väntar på något. Jag vet inte riktigt vad faktiskt. Det känns alltid som att jag väntar på saker och ting och nästan aldrig njuter av stunden. Sånt gör mig galen. Så för att slippa det ska jag nu lägga mig i sängen och läsa The Zombie Survival Guide en stund. Bra bok är bra.

Vanilla Twilight

Jag lyssnar på Owl City. Vanilla Twilight är en av mina favoriter. Texten är så fin tycker jag. 

The silence isn't so bad

'Til I look at my hands and feel sad

'Cause the spaces between my fingers

are right where yours fit perfectly

Fast nu blir det nog till att byta musik. Easy/Lucky/Free med Bright Eyes har jag lyssnat en gång på redan. 

Musik är svårt. Jag vet aldrig vilken reaktion jag kommer att få av den. Haha. Jag skriver mest att allt är svårt just nu. Allt ÄR svårt faktiskt. Men jag försöker att bara andas och gå med känslan. Eller tanken. Min kropp gillar att streta emot. Jag försöker få den att göra som jag vill. Vi är ganska osams ganska ofta. 

Höstmys

Nu har hösten kommit till väst. I morse var det riktigt kallt och frosten ligger fortfarande kvar på gräset trots att solen lyser på den. Det har äntligen blivit riktig höst och ingen är gladare än jag.

Ska man köpa vita..

 

...eller bruna?

Hösten är verkligen min favorit årstid och det tänker jag fira med ett par nya tofflor. Mina gamla fårskinnstofflor har fått utstå många långa år (hela 6år) och hundar som gillar att tugga på dem. Den ena har nästan helt ramlat isär och det är nog på tiden att skaffa ett par nya. Så när jag igår var på väg till bussen såg  ett par i Kappahl skyltfönster bestämde jag mig. De ser helt otroligt mysiga ut. Så där så man verkligen bara längtar efter att få trycka ner sina frusna tår i deras varmluddighet, och dricka te iförd sin underbart mjuka och varma OnePiece.

Listor gör livet lättare

Nästan varje dag gör jag listor över vad jag vill få gjort. Även de små vardagliga sakerna brukar hamna på dessa listor. Listorna är ett verktyg för mig som ibland får mig att må lite bättre. Poängen med dem är att jag ser att jag visst har saker att göra och att tiden inte bara springer ifrån mig hela tiden. 

Idag ska jag därför:

En del av mitt rum

• Lägga ut det jag skrivit på Hobbiten och Röda Rummet i google-docs.
• Läsa Texter, medier och kontexter (s. 187-243)
• Skriva klart Hobbiten 
• Skriva klart Röda Rummet.
• Dricka kaffe
• Snusa
• Leta recept till kvällsmaten: Fiskburgare!
• Hitta en bra film
• Träffa Max

Ni tycker kanske att det är konstiga saker att skriva upp på en 'att göra'-lista, men det är nämligen väldigt motiverande att direkt kunna stryka över en eller flera saker i sin lista och se att man faktiskt inte är handlingsförlamad. Att jag faktiskt kan göra saker, även om det inte alltid känns så.

Sömnsvårigheter

Av någon underlig anledning är jag nu inne i en väldigt jobbig sov-svacka. Jag går och lägger mig i hyfsad tid och somnar ganska snart men redan efter någon timme vaknar jag första gången. Sen håller det på så hela natten lång. I natt vaknade jag vid 1, 2 och 4 och går upp 5. Jag kan meddela allmänheten om att jag är fruktansvärt trött. Känner mig utdragen och tärd in i minsta fiber av min kropp.

Hissbild från i tisdags.

Idag är det dock torsdag och sen är det bara fredagen som ska kämpas igenom om det här dryga sömnproblemet fortsätter. I helgen kan jag sova mest hela tiden om jag skulle vilja. Ett annat plus med helgen som kommer är att Max är ledig vilket gör att jag kanske får umgås med honom mer. I veckorna blir det mest sena kvällar och sova ihop när man träffas tyvärr. Eller ja, vakna ihop flera gånger om natten är väl kanske ett mer korrekt uttryck.

Morgonstund har guld i mun

Jag har verkligen kommit att uppskatta de tidiga morgnarna. Tidigare har jag alltid varit vaken om kvällarna och nätterna. Det har varit då jag kommit till liv. Men nu när jag vant mig vid att gå upp tidigt är det morgnarna som gäller.

På bussen på väg till jobbet

Det är så lugnt, tyst och stilla innan världen börjat vakna. Folk man möter är trötta och alla är i sin egen lilla glaskupa. Sin egna värld. Jag är ensam i min. Det är skönt och avslappnande. Mörkret är lugnare och snällare än på kvällen och när solen börjar gå upp i öst glöder himlen med klara ljusa varma färger. Man får en känsla av en ny början. Hopp om bättre tider.

Hjärnspöken

Ibland går det av bara farten att skriva ett blogginlägg. Ibland är det så extremt svårt. Man sitter här och tittar på den tomma vita rutan och undrar vad man ska fylla den med för nonsens. Text och bilder, förslagsvis.

Ska man säga att man inte har något att säga? Eller ska man bara hålla käft?

Men vad? Vad är det jag vill säga egentligen? Varför bloggar jag? Vem tror jag att jag är som har en blogg? Är det jantelagen som spökar? Är det mina hjärnspöken som trycker fram sina fula nunor i mitt inre rum? Det kan vara svårt att särskilja dem. Det kan vara svårt att veta.

Gråt och tandagnisslan

"Gråt och tandagnisslan" sa alltid min mamma när jag var yngre och klagade över smärta, eller andra jobbiga saker. Inte på ett nedvärderande sätt, utan mest bara som ett konstaterande.

För att väga upp all bisterhet i mina inlägg så är här en bild på min förra hund Dylan när han var 5 veckor gammal.
Han har ett bra liv nu tillsammans med sin hundkompis Maja och massa får hos ett äldre par som har den tid han kräver.

Nu har det varit väldigt mycket "gråt och tandagnisslan" i den här bloggen och jag får ta mig i kragen och skärpa till mig. Ingen vill läsa om kaos och smärta, inte ens jag själv. De som vill det kan läsa vilken dagstidning som helst. Men det är inte alltid lätt att bryta ett mönster. Mönstren har en tendens att bli hemtama och på något sätt tröstande, även om de inte är bra för en.

Jag är därför tacksam för alla tips jag kan få på hur man bryter mönster.

Vill möter måste

Här sitter jag nu på bussen. Den tar mig från plats a till plats b. Från hemmet till jobbet. Just idag är en sådan där dag då jag helst av allt hade stannat kvar. Egentligen vill jag stanna kvar varje dag jag vaknar upp hos Max. Men vissa dagar är det lättare än andra att ta itu med det man måste. Måsten. Ett nödvändigt ont. Alla dessa saker man måste göra. Äta. Sova. Jobba. Nödvändiga men onda måsten.

Så vad får mig att ta itu med mina måsten? En rädsla för att bli lämnad utanför i kylan. Det är en rädsla för att inte passa in. Att inte kunna göra det jag vill.

När?

Istället för att sitta här på bussen, just precis nu sitta här, med en Metro och en energidryck, vad hade jag hellre gjort?

Just idag hade jag mycket hellre stannat kvar. Legat kvar under det varma täcket bredvid den varma pojken. Idag hade jag hellre ätit en lång frukost och druckit för mycket kaffe medan jag tittade på något randomly valt TV-program. Just idag hade jag hellre suttit på ett kafé och läst metro. Just idag hade jag velat ta en lång promenad i den annalkande hösten. Tittat på träden och känt den svala luften i ansiktet.

Just idag är jag inte alls stark, utan ganska svag egentligen. (Men sånt kan ändras.)