Obetydlig?

Jag förstår mig inte på människor. Inte det minsta. Åtminstone inte ibland.

Igår var jag på Kelly's med Oscar och Björn. Helt plötsligt ska de gå på en fest hemma hos en vän till dem. Jag skulle vidare till en klubb och träffa lite andra vänner, men de hade inte kommit dit än. Därför ber jag Oscar att vänta i tio minuter med mig så att jag slipper stå ensam och hänga i kylan. Men oj oj, det var tydligen för mycket begärt. Ynka tio minuter. Och de skulle dessutom bara på en hemmafest, men eftersom Björn är viktigare än mig så kunde Oscar inte vänta med mig en liten stund.

Sådant gör mig arg. Och ledsen. Jag åkte hem och satt i trappan upp till lägenheten och grät istället. Kände mig helt obetydlig. Det är den skönaste känslan i världen. NOT! Så tack Oscar för att du är så himla snäll. Nu är jag arg.

Importerat

Nu har jag importerat alla mina gamla blogginlägg. Så kan man se hur jag har ändrats. Galenskaper. Som att växa ner istället för att växa upp. Men det är så mitt liv är. Bygga bygga - kasta kasta - bygga bygga. Jag ska få lära mig att bli annorlunda. Tack och lov. Någonstans vill jag trots allt växa upp.

Meningslöshet

BOOM! Meningslösheten slog in igen. Tomheten. Ensamheten. Kalla det vad ni vill. Den där känslan i bröstet som säger att det spelar ingen roll. Man känner sig halv. Man letar efter något. Men man kan inte hitta det man söker. Paniken kommer över att man inte hittar. Man försöker förgäves hitta något. Alla känslor har gömt sig djupt och vägrar komma fram. Det är som "hide and seek" i totalt jävla mörker. Det ekar tomt.

God jul och drömmar om snus

Jag vaknade PANG BOOM BANG ur en dröm. Det var en dröm när jag påminde någon om att han var skyldig mig en dosa snus. Inte för att jag egentligen ville ha tillbaka den, utan bara för att jag kände mig åtsidosatt. Han ville gå och köpa en i en kiosk som fanns en bit bort. Då vaknade jag. Bra dröm, eller inte. Jag vet faktiskt inte helt enkelt.

Men nu ligger man här i sängen hemma hos Pappa och Lillemor. Det är julaftons morgon och jag har druckit kaffe, ätit en skinksmörgås och läst i min The Zombie Survival Guide. Man kan aldrig vara nog förberedd.

När det börjar bli lite mindre morgon och lite mer förmiddag ska pappa skjutsa hem mig till morfar och sen får vi se vad dagen har att erbjuda. Troligen åker vi och äter julbord hos mina kusiner. Det finns också möjlighet att vi helt enkelt stannar hemma hos morfar.

Det är det här som gör mig galen. Jag vill ha en egen jul, inte behöva vara okej med alla andras tycken och tankar. Min perfekta jul hade jag vaknat bredvid någon omtyckt person i min egen säng. Vi hade gjort frukost och ätit den tillsammans och tittat på ett avsnitt av någon bra serie. Det innebär just nu säsong två av Twin Peaks. Sedan hade man gjort sig i ordning och börjat stöka lite för vid ett eller så kommer vänner över och ska äta julbord. Sedan efter julbordet tittar man på Kalle Anka och sen är det julklappsutdelning. Man har det trevligt och myser. På kvällen tittar man på Karl-Bertils julafton och spelar sällskapsspel och blir lite för full på julöl och äter lite för mycket julgodis. Sen kanske man går ut på kvällen en sväng. Tar en öl på Kelly's eller så drar man igång en lite tyngre fest på hemmaplan. Det är en jul jag vill ha. En jul jag kanske aldrig kommer få, trots att den inte är överdrivet grandios.

Inte som nu då jag inte har en aning om vad som kommer att hända. Jag har inte fått bestämma någonting. Jag ska bara åka hit eller dit. Helst vill jag bara åka hem till Göteborg och sitta inne på mitt rum och glo. Det känns bättre än det jag nu har framför mig. Men jag ska föröka slappna av ett tag och lägga undan den här känslan. Sen får man se hur dagen fortlöper.

Saknad?

Ibland när jag tänker på allt fint jag har varit med om får jag ont i bröstet. Är det det som kallas saknad?

Sanningar

"It's funny how beautiful people look when they're walking out of the door"

Städartagen

Himmel vilken helg det har varit. Egentligen började den inte allt för bra. Fredagskvällen var ju inte allt för pepp. Men sen så hände det grejer minsann. På lördagskvällen efter en trevlig kväll med mamma och hennes väninna på Liseberg åkte jag på fest. Det var en förfest kombinerad födelsedagsfest så ganska snart efter att jag dykt in begav vi oss ut i ingenstans för att partaja lite hårdare.

Tyvärr blev det inte så mycket folk. Min gissning är att det har med läget att göra, för det var inte lätt att ta sig dit. Tåg, buss och taxi eller tåg och taxi, men då kostar det ju lite också. Men damn, vilken fest det var. Musiken slog genom en hela kvällen och man kunde inte sluta röra sig. Stämningen var dessutom kanonhög och alla var sjukt trevliga.

Så här trött såg jag ut vid 12-tiden på söndagen

Festen fortsatte hela natten och några av oss åkte hem och hade mysig efterfest som fortsatte tills jag var tvungen att åka hem till mig och packa färdigt för att hinna med mitt flyg. Med andra ord sov jag ingenting den natten och i går natt när vi kom fram var jag mer eller mindre död. Mitt huvud orkade inte mer. Lik förbannat vaknar jag ändå klockan kvart i 7 i morse och kunde inte somna om.

Sedan dess har jag städat hemma hos min mor. Hon har precis flyttat och det är lite av ett flyttkaos. Jag arbetar mig sakta men säkert igenom det dock. Nu har jag mer eller mindre bara köksdelen och badrummet kvar. Dock har jag precis nu tagit en väldigt välförtjänt paus för att vila min trötta kropp och mitt snurriga huvud och få i mig en kopp kaffe. Sen blir det till att fortsätt städa. Ja jävlar vad jag är effektiv ibland.

Senses

Jag fryser så mycket. Ligger i min säng i min OnePiece under en fleecefilt och känner kylan svepa sina kalla fingrar längs min kropp. Om och om igen. Jag fryser så jag ryser. Gåshuden står på armarna och benen. Klumpen som igår fanns i magen har flyttat upp lite. Sitter nu i bröstet. Det kan vara alkoholen jag drack igår som får mig att må så här. Alkohol alltså. Usch och fy, känner jag just nu.

Igår efter att jag ätit med min mor och hennes väninna som är i stan åkte jag hem till mina vänner. När jag kom dit var jag så pepp på allt. Det sjönk när tröttheten kom över mig. Jag måste verkligen aktivera mig hela tiden när jag dricker alkohol för att inte vilja gå och lägga mig och sova. Kanske har det att göra med att jag sov så väldigt dåligt natten till igår också. Det är ju en ganska trolig förklaring. Jag försökte åtminstone få mina vänner att ta sig ut, men de var så tröga på att komma iväg och när Tias trakasserade mig med sin mobil orkade jag inget mer. Jag bara gick. Precis som jag brukar göra till och från. Gick därifrån och tog en spårvagn hem. Kastade mig direkt i sängen och satte på ett avsnitt Twin Peaks att somna till.

I natt har jag sovit ungefär lika dåligt som natten innan. Jag vaknar flera gånger per natt. Vare sig jag tar sömntabletter eller inte. Vaknar och förstår inte varför. Det har säkert med att göra att jag är rädd för att inte få sova en hel natt och kroppen därför vaknar. Dumma kropp känner jag ibland.

One Life - Live It, One Love - Love It, One Piece - Live In It

Nu är det åtminstone lördag och en ny dag med nya möjligheter till glädje, och drömmar som kan krossas. Jag är inte på mitt bästa humör just nu. Mitt mål är att försöka pigga upp mig lite. Har tagit första snusen och gjort en stark kopp kaffe. Kaffe får mig nu mer mest att tänka på Coop i Twin Peaks. Han är en underbar karaktär. Konstig som få och älskar kaffe. Som killar ska vara. Dessutom är han snygg.

Så frågan just nu är om man bara ska försöka slappna av och se vad dagen har att ge. Det finns andra alternativ också. Man kan alltid ta en ångestdämpande eller en Citodon och slippa känna så mycket oro. Eller så kan man ta en varm dusch och försöka tvätta bort sin olustighet. Det sistnämnda vore nog hälsosammast egentligen.

Sen ska jag ringa min mor och höra mig för om deras planer för dagen. I morgon åker jag till andra sidan Sverige för att fira jul. Kommer att vara där i tio dagar. Då hinner jag hälsa på alla mina nära och kära där borta. Vissa har jag inte sett på över ett år vid det här laget. Det kommer kännas bra tror jag. Fast det är ju sånt man aldrig riktigt vet i förväg.

Känslan i magen

Min mage känns som en knut just nu. Jag tror jag vet varför, men tänker inte skriva det här. Sätter jag ord på det så blir det verklighet på ett sätt som jag inte än är redo att acceptera. Istället sätter jag på alldeles för hög musik i mina hörlurar och stänger in mig i min egen lilla värld en stund.

Saker runt omkring en kan hjälpa till att göra känslor starkare eller förminska dem. Många gånger är jag osäker på vilket som är skönast. Trots att jag är en berg- och dalbana emotionellt så kan jag inte komma ifrån att alla känslor till och från är extremt sköna. Det som skrämmer mig mest i känsloväg är tomheten i kombination med oron. Den får mig att göra impulsiva och idiotiska saker. Att känna mig så här orolig och förstå varför är ganska skönt. Det ger mig hopp. Hopp om livet och hopp om att det finns ett slut på min totala förvirring.

"Hope is the thing with feathers 

                                    That perches in the soul, 

And sings the tune--without the words, 

And never stops at all.."

Emily Dickinson

Otillräcklighet

Det är verkligen jobbigt att känna sig otillräcklig. Det gör jag just nu när jag försöker skriva mina texter om Röda Rummet och Hobbiten. Jag har inte den blekaste om vad jag ska skriva. Allt är ett virrvarr och jag har svårt att få ihop det. Det vill sig bara inte. Så hur i helskotta gör man egentligen? Den här känslan skulle kunna förstöra en hel dag...eller mer.

Ett försök till liv

Regnet öser ner utanför. Jag har slut på mjölk. Ångesten står mig högt upp i halsen. Jag får inte ge upp. Idag är jag hemma från mitt jobb för jag mår så dåligt. Det vill sig inte. Så här kommer en lista på saker jag planerar att göra idag.

• Handla: mjölk, spenat, keso, skinka, tändstickor, energidryck, te, snabbkaffe
• Titta efter en symaskin på blocket
• Skriva på 'Hobbiten' (till min kurs)
• Dammsuga lägenheten
• Äta Gratinerad fisk med spelat och keso (recept i Billiga Veckan)
• Åka till biblioteket och låna böcker till kursen
• Kolla på externa hårddiskar

Nu får vi se hur det går. För tillfället sitter jag och väntar på att ICA ska öppna så att jag kan handla. Det är en början. Medan jag väntar ska jag se om det finns någon symaskin på blocket. 

Otrolig trötthet

Jag är urlakad. Urtömd. Trött. Krafterna börjar tryta. Kan jag snälla få sova hela natten i natt? Det är allt jag begär just nu. Det skulle lösa en del bekymmer. Kanske skulle det åtminstone göra mig lite piggare och kanske lite gladare. Möjligheten finns att jag kanske skulle få lite mer livslust igen.

Gråt och tandagnisslan

"Gråt och tandagnisslan" sa alltid min mamma när jag var yngre och klagade över smärta, eller andra jobbiga saker. Inte på ett nedvärderande sätt, utan mest bara som ett konstaterande.

För att väga upp all bisterhet i mina inlägg så är här en bild på min förra hund Dylan när han var 5 veckor gammal.
Han har ett bra liv nu tillsammans med sin hundkompis Maja och massa får hos ett äldre par som har den tid han kräver.

Nu har det varit väldigt mycket "gråt och tandagnisslan" i den här bloggen och jag får ta mig i kragen och skärpa till mig. Ingen vill läsa om kaos och smärta, inte ens jag själv. De som vill det kan läsa vilken dagstidning som helst. Men det är inte alltid lätt att bryta ett mönster. Mönstren har en tendens att bli hemtama och på något sätt tröstande, även om de inte är bra för en.

Jag är därför tacksam för alla tips jag kan få på hur man bryter mönster.

Skulle sömn vara något att ha?

Nu går det inte mer. Jag kan inte ligga i sängen och hoppas på att få somna. Lite drygt en timme skrapade jag ihop sammanlagt. Min kropp gör om möjligt mer ont av utmattningen idag än vad den gjorde igår när jag gick till sängs. Hur mycket ska man behöva orka egentligen?

Ketchupeffekten

Jadå, den gamla hederliga ketchupeffekten har slagit till. Jag vet inte riktigt hur många klickar man räknar med, men som regel så kan man vara säker på att om det händer en dålig sak, så kommer det med största sannolikhet ytterligare lite mer skit ovanpå. Som grädde på moset. "Lagen om allts djävlighet" som några kallar den. Med andra ord; allt som kan gå fel, kommer att gå fel.

Hej, pessimist, ja visst! Men vem skulle inte ha varit det efter min helvetesvecka?

I tisdags kväll fick jag helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, skyhög feber och under natten kom huvudvärken. Sedan låg jag hela onsdagen med feber och ont i huvudet. Torsdagen kom och ingenting hade blivit bättre. När mina värktabletter, som jag petat i mig från morgon till kväll, tog slut blev det outhärdligt. Det kändes som om någon försökte splittra mitt huvud inifrån, från tinning till tinning. Så fort pulsen höjdes skar det i huvudet så jag nästan skrek. Gråta kan man ju inte när man har huvudvärk för det straffar bara en själv. Att sedan ha feber så man skakar av frossa gör inte huvudvärken skönare.

Så igår eftermiddag-kväll-natt for jag, förvirrad som få, runt till olika vårdcentraler och sjukhus. I dag fick jag åter igen besöka sjukhuset och nu slipper jag åtminstone huvudvärken och febern hoppas jag. Tänk vad en infektion kan ställa till med.

Nu sitter jag här i mitt lilla rum och har ont i kroppen och är alldeles bortdomnad i huvudet av trötthet. Det tar på krafterna att ha ont, det ska gudarna veta. Ska bara dricka upp den här koppen med te och sedan är det kuddarna som gäller. För det må vara fredag men jag orkar ta mig tusan inte mer.

(Det här är alltså inte början på effekten. Den kom tidigare. Det här kan gärna få vara sista droppen dock. Vore skönt. Tack på förhand.)

Antagen!

Kursplan - Litterära genrer

Jag hade hoppats på att det skulle komma ett mail som talade om för mig att jag hade kommit in på någon av alla de kurser jag sökt. Mot alla odds kan det kännas. Idag kom det trots allt.

Jag har kommit in på en som heter Litterära genrer. Det känns faktiskt lite skönt. Nu äntligen har jag fått någonting vettigt och verkligt att göra om dagarna. Trots att panik sköljde över mig när jag registrerade mig så känns det ganska bra.

Oron kommer alltid som ett brev på posten när jag försöker ta itu med mitt liv. Alltid samma rädsla inför att förstöra för mig själv. Att kasta bort ytterligare en chans till att lyckas för att jag ibland känner mig otillräcklig. Kanske går det bättre den här gången dock. Jag ska göra mitt bästa.

Urk

Ögon

Idag har varit en riktig urk-dag. Ingenting fungerar som det ska. Verkligen ingenting. Det är som att någon har gömt alla mina känslor för allt som är bra. Dåligt också för den delen. Som om jag är ett litet skal som går omkring med en naggande oro och rastlöshet. Jag letar konstant inom mig efter känslorna men jag kan verkligen inte hitta dem. Jag hittar ingenting. Tomheten har belägrat mig och ingenting känns värt någonting alls.

Långtråkigt

Mitt jobb är ofta väldigt långtråkigt. Det är mycket sittande och inget alls finns det att göra. Inte i form av uppgifter som är jobbrelaterade åtminstone. Jag har redan sökt upp litteratur på tips om hur man skriver en C-uppsats, ringt och skaffat mig en hemförsäkring med drulle till mitt nya boende och klippt sönder en ICA city-tidning för att tejpa in recept i min lilla matbok.

Nu har saker att göra tagit slut och jag kollar runt på random bloggar. Där hittade jag en lista och finns det någonting i den här världen som jag gillar så är det listor. So here goes.

Brukar du komma i tid?
Man skulle kunna kalla mig tidspessimist för jag har en tendens att tro att tiden försvinner för mig. Därför planerar jag resor och dylikt väldigt väl för att kunna vara i tid. För det allra mesta är jag för tidig till saker och ting. Det är trots allt bättre att vara för tidig än att behöva förklara varför man är sen.

Har du bra kondition?
Min kondition är nog rätt skrattretande vid det här laget. Jag har aldrig tränat i hela mitt liv om man bortser från att jag är uppväxt med hästar. Dock är jag inte helt säker på hur mycket kondition ridning egentligen ger.

När blev du fotad senast?
Jag blev fotad av någon annan senast i lördags på årtalsfesten. Jag hoppas innerligt att bilderna därifrån ska komma upp på facebook snart så jag kan spara ner dem till min dator. Min sminkning blev nämligen ruskigt bra om jag får säga det själv.

Hur känner du dig nu?
Den svåraste frågan av dem alla. Hur känner man sig egentligen? Jag känner mig just nu svagt illamående. Kan vara annalkande ångest. Bara jag skriver ordet kommer det upp lite mer inom mig. Fy sjutton. Men fysiskt sett är jag frisk och kry. Ingen förkylning på gång och inga övriga besvär. Ta i trä.

Vilken är den vanligaste färgen på dina kläder?
Hela min garderob verkar gå i svart och grått. Det har bara blivit så med åren som gammal synthare och popare. Jag försöker då och då spicea upp den med extrema färger vilket går så där. I lördags skaffade jag mig ett par senapsgula strumpbyxor som jag misstänker kommer användas ganska mycket nu i höst.

Kan du laga mat?
Mat är överlag ett gissel som jag har en hatkärlek till. Jag kan laga mat och gör det väldigt bra när jag väl gör det. Dessvärre hatar jag att laga mat till mig själv enbart vilket medför att jag inte äter som jag ska jämt. Ikväll blir det pasta och köttfärssås har jag i alla fall bestämt.

Vad pluggar du?
Jag pluggar ingenting för tillfället. Lär mig bara i livets hårda skola, som verkar vara extra hård för mig (åtminstone om man frågar mig). Det råkar vara så dårå att jag faktiskt är halvutbildad gymnasielärare i engelska. Så jag har faktiskt studerat lite tidigare. Nu vill jag helst sadla om och utbilda mig till socionom och bli kurator eller kanske sjuksköterska för att bli skolsköterska. Jag tycker om att ta hand om folk, okej.

En bild som jag inte tagit som jag faktiskt tycker jag blev lite bra på

Blir du bra på kort?
Om jag blir bra på kort? Nej, det blir jag verkligen inte. Jag kan inte hålla mig för skratt så fort en kamera kommer fram. Eller så råkar jag alltid säga något precis när bilden tas. Alternativt göra en ful min eller en konstig rörelse. De enda korten jag blir bra på har jag i regel tagit själv. Undantag finns naturligtvis.

När och var grät du senast?

Och här kom en jobbig fråga ja. Det var i lördags vid tvåtiden i en busskur vid Munkebäcksmotet. Jag grät för att jag pratade om mina känslor. Jag grät för att jag har känslan av att jag alltid förstör allt genom att bara vara jag. Det är en jobbig last att bära.

Var det pinsamt att svara på det?
Inte direkt pinsamt skulle jag säga. Snarare lite jobbigt, men man måste ju göra det man måste göra. Så enkelt är det.

Hade du en bra kväll igår?
Hualigen nej. Jag hade en riktig skitkväll. Eller ja, jag somnade på Max soffa och sov där tills han kom hem i princip. Tack och lov somnade jag och sov där tills han kom hem, skulle jag vilja säga. För fy fan vilken ångestdag igår var.

Vilken är din favoritdryck på morgonen?

Behöver ni ens fråga? Det är självklart en stor, rykande varm kopp kaffe med lite mjölk i. Gärna två föresten. Nej, om det ändå ska vara så säg tre. Jag älskar mitt morgonkaffe. Fast jag måste erkänna att ibland är det bara för gott med en kall energidryck av valfritt märke eller en cola. Gärna cola om man är bakis.

Min hemgjorda weirdomuffin och en kopp kaffe

Är du nyttig?

Nyttig? Vad är det? Att ställa en fråga på en fråga är min specialitet. Men tillbaks till svaret. Jag är nyttig i den mån att jag äter någorlunda bra mat, med undantag för kinakäk emellan varven. Tyvärr är jag en gottegris av stora mått och bullar, donuts och fikabröd förekommer ofta i min diet. Troligen lite för ofta.

Har du någonsin haft något jobb?

Om jag har. Jag har haft många jobb sedan jag slutade gymnasiet. Servitris, diskare, au-pair, tidningsbud och telefonförsäljare är några av dem. Sedan har jag vikarierat otaliga gånger som lärare på olika skolor och arbetat som privatlärare hemma hos folk. Nu sitter jag här i en reception och väntar på att något ska hända. Det får jag pengar för så jag klagar inte...mer än nödvändigt.

Är du blyg?
När jag var liten var jag väldigt blyg. Nu har jag kommit till insikt om att jag inte är så blyg egentligen. Jag har bara svårt att ställa mig till människor. När jag umgås med folk blir jag som de blir. Jag ändrar mig för att passa in. För mycket folk gör att kameleonten i mig blir förvirrad och jag nollställs. Det kan ses som blyghet och jag har till och med gått i en socialfobi grupp på grund av det. Det är dock inget jag lider av utan det är bara svårt att veta vem man är i en folksamling helt enkelt.

När gick du upp idag?
Idag spelade min väckarklocka en trudelutt ur Hotaru no Hikari för mig klockan fem. Då hoppade jag pigg som en mört ur sängen och sjöng mig ut i köket. Eller inte. Men upp tog jag mig om än lite släpigt och väldigt förvirrad.

Vilket tv-spel spelade du senast?
Måste man verkligen säga vilket tv-spel man spelade? Duger inte datorspel? Men okejdå. Det senaste tv-spelet jag spelade var Guitar Hero som min kära vän Tias har hemma hos sig. Jag bodde där en tid och då spelades det plastgitarr så mössorna flög.

Min karaktär i WoW som han såg ut innan han blev Goblin female

Vilket tv-spel är ditt favorit?
Fortfarande tv-spel alltså? Då måste jag åter igen svara Guitar Hero. Det är förvånansvärt kul att knappa i takt med musiken. Och vilken musik sen. Det finns några guldkorn där. Och om ni undrar så om man hade fått svara ett datorspel så hade jag sagt World of Warcraft. Jag har tagit ett upphåll på obestämd tid just nu för lusten tryter överlag, men det är kul när man väl har motivationen.

Vad krävs det för att du ska bli full?
Oj oj, ska ni försöka supa ner mig nu också? Det krävs inte så mycket nu för tiden vill jag lova. Tidigt i våras tog det bra mycket mer. Då kunde jag trycka i mig en tre-fyra öl och fortfarande vara helt okej salongsberusad. Då hade jag en liten toleransnivå. Sen slutade jag dricka ett tag och nu blir jag lite loj i bollen redan efter en stor stark. Men åh så gott det är med öl.

Har du spytt offentligt?
Det är en bieffekt av att bli förfull oftast och jag kan glatt säga att det var länge sedan det hände. Men ja, jag har spytt offentligt. Senast var på Arvika-festivalen.

Jag sover:
helst inte för det mesta. När jag sover brukar det vara ganska dåligt. Ibland sover jag dock väldigt bra och länge och mycket och det är skönt för man slipper tänka och känna.

Vad sade du senast?"En sekund så ska jag koppla dig." Mitt jobb kräver att jag säger i princip samma sak om och om igen. "Välkommen till *pip*" är nog det jag säger mest under min arbetsdag faktiskt.

Var du på festival i somras?
Det blev inga festivaler för mig alls i år. Jag har istället jobbat nästan hela sommaren och tjänat kosing så att jag kan...ja...spendera dem på trevliga onödigheter. Energidryck lägger jag stora pengar på varje månad.

Vem ringer du när du är arg eller ledsen?
Min första reaktion är att ringa Max. Han brukar vara sjukt dålig på att svara för han jobbar nästan alltid när jag är ledig och har möjlighet att ringa. Egentligen ringer jag nog ingen alls utan försöker skjuta undan mina känslor vilket aldrig fungerar.

Vad skulle du behöva nu?
Ett par fingervantar planerar jag köpa idag. Hösten har slagit till här borta i väst, speciellt på morgonen. Fast egentligen skulle jag behöva lite rådgivning och en stor dos med lycka. Kan någon skicka det till mig så vore jag glad.

Mina fina nya höstiga Vagabondskor som dessutom är sjukt sköna

Har du snygga skor? 
Ser ni inte det? Det är väl klart som fasiken att jag har snygga skor. Alla mina skor är snygga, annars skulle jag inte lagt ut pengar på dem. Att jag däremot är dålig på att använda alla mina fina skor är en annan femma. Faktiskt väldigt dålig till och med.

Vad var det första du sade i morse?
"Jag ska gå nu. Hejdå." var nog det första jag sa i morse. I alla fall vad jag kan minnas. Sen att jag har en tendens att prata för mig själv ganska ofta behöver vi inte gå in på. Det gör jag utan att tänka på det också så det är svårt att säga om det är högt eller bara i huvudet så här i efterhand.

Har du sovit i din egen säng i natt?
Nej, för se imorse vaknade jag i Max säng. Det gör jag nästan varje måndag och jag älskar det. Det tar udden av söndagsångesten lite. Att inte behöva åka hem då och göra sig redo för måndagen. Man kan helt enkelt nästan glömma måndagen och ha helg lite längre på det sättet.

Har någon annan sovit i din säng i natt?
Oj, det hoppas jag verkligen inte. Jag tror inte det heller för varför skulle någon göra det?

Har du körkort?
Jodå, det där körkortet lyckades jag ta för en herrans massa år sedan. På kortet är jag så fin, så fin. Undercut och syntetiska dreads till en hård sminkning. När jag använder det för att legitimera mig tittar folk lite extra för det ser knappt ut som jag längre. Men det är det.

Är du ensam nu?
Jag sitter här helt ensam i entrén bakom receptionsdisken. Bakom mig i sina arbetsrum sitter några av mina kollegor, om man nu kan kalla dem det. Ibland kommer det besök som jag måste prata lite med och någon gång om dagen kommer någon för att hämta sin post. För det allra mesta sitter jag helt ensam faktiskt.

Vad ser du fram emot mest denna veckan?
Det är en svår fråga. Jag skulle vilja säga det inplanerade IKEA-besöket som jag och Oscar ska på imorgon. Men samtidigt så är det ju inte direkt någon höjdpunkt så. Kanske fredagen för att man får helg. Det är kanske ett bättre svar. Eller nästa gång jag får träffa Max. Jag vet helt enkelt inte riktigt. Men vi kan säga IKEA för att svara något i alla fall.

Så där då. Då var intervjun över och alla kan gå tillbaks till det de gjorde innan. Jag ska gå tillbaka till att inte göra någonting. Kolla facebook en gång till kanske. Eller googla något annat random som jag förstunden känner är väldigt viktigt att veta.

Och för de som vill veta så hittade jag listan hos Caroline. Jag vet att Sandra också har svarat på frågorna dock, men då var jag inte på humör att göra den själv.

Söndag

Jag är helt borta i huvudet. Alkohol har ju den biverkningen ibland. Usch säger jag bara. Det är inte kul att vakna med huvudvärk.

Ibland känner jag mig som en skugga

Festen igår var kul men vi åkte hem ganska tidigt. Runt tolv var klockan. Jag orkade inte riktigt med allt. Det låter kanske dumt men det är påfrestande ibland. Att inte riktigt veta hur man ska ställa sig till många människor. Även om de allra flesta är ens vänner. Jag glömde dessutom ta bilder på hur jag såg ut. Det blev riktigt snyggt. Tack och lov är vi en facebook-generation så det kommer säkert upp någon bild där på mig så småningom.

Idag är det söndag. Jag har ätit en fajitas-tortilla och en bulle till frukost. Försöker suga ur den dumma alkoholen ur mig så jag slipper må dåligt. Jag tror att en snabb dusch och en liten promenad sedan kan vara en bra idé. För att komma ur den här "dagen-efter"-känslan som flyttat in i min lilla kropp. Man kan nästan säga att jag längtar till i morgon då jag får åka till jobbet.

Det är så konstigt. Vissa dagar orkar jag verkligen bara inte med mitt tråkiga jobb. Det är verkligen långtråkigt att bara sitta där och glo och vänta på att telefonen ska ringa eller någon ska komma. Vissa dagar när jag kommer hem längtar jag till jobbet. Det är en möjlighet att ta itu med saker som jag annars inte riktigt tar itu med. Som att söka kurser till hösten (jag inser att alla har börjat och att jag troligen inte kommer in på någon), det vore så skönt att få en vettig uppgift att göra. Något som tar mig framåt.

Nu ska jag sätta mig och skriva min dagbok som jag försöker skriva varje dag. Tre sidor handskrivet i en liten lila bok. Jag missade det igår. Sånt gör mig ledsen. Att jag inte tar itu med saker, även om det är jag som har bestämt att jag ska göra dem.