Juldagen

God morgon så här på juldagen. Nu är julafton avklarat och jag har sovit några timmar i natt (och en nu på morgonen).

Igår var en riktigt bra dag med tanke på att jag hade en riktigt dålig start på den. Man ska inte prata sina psykiska problem med folk på facebook-chaten om man vill behålla ett gott humör. Det lärde jag mig och nu ska jag inte göra om det. Ever.

Julgranen hos kusinerna

Vi åt julbord hos min morbror och mina kusiner. Tittade på Kalle och de delade ut julklappar. Åt lite apelsinris och sen åkte mor och jag en taxi hem till morfar. Han satt ensam hemma och ville inte följa med till sonen. Han har mått väldigt dåligt på sistone tyvärr.

 När vi kom hem plockade vi fram och satte ihop ett julbord till honom och åt lite till. Jag har inte ätit så mycket som jag åt igår på år och dagar tror jag. Jag är fortfarande mätt. Kommer nog inte behöva äta mer tills efter nyår eller något.

Jag och Fröet ute på promenad

Efter maten satt vi i soffan och tittade på TV resten av kvällen. Jag tog en promenad också. Kan lova att den var välbehövlig för att inte känna mig alldeles stinn och trött på grund av all mat. Sedan fick jag lyssna på min musik lite och slippa ha folk runt omkring mig. Jag tog med mig min nalle som sällskap. Fröet (Fröt) heter han och han är en av mina julklappar.

Fröet (Fröt)

Så nu sitter jag här i morfars soffa och halvtittar på TV och funderar på om jag ska ta ytterligare en promenad. Det skadar verkligen inte. Det är skönt att komma ut och röra lite på sig ibland.

Att missa livet

Lycka är något jag är osäker på vad det egentligen är. Jag känner mig lycklig till och från. För det mesta då jag är helt uppslukad i ögonblicket och inte tänker varken fram eller tillbaka. Men det är svårt att stanna där. Jag oroar mig för allt och vet inte vad jag tycker om att göra. Det känns mest som om jag väntar på att livet ska hända, medan livet är det som pågår runt mig, hela tiden. Jag missar det. Det är nästan ironiskt. Jag är så rädd för att missa livet att jag missar livet. Glömmer att njuta av de små sakerna som finns.

Jag tänkte därför försöka vara lite mer positiv. Göra saker som jag tycker om att göra, även om de förändras så kan jag ju följa med dem. Just nu tänker jag till exempel att jag ska laga något gott att äta till när jag kommer hem. Sluta tänka på att jag är ensam och hur tråkigt det är att laga mat till mig själv utan bara göra det. Vad jag ska äta vet jag inte än, men det ska ätas till nyaste avsnittet av The Walking Dead eller Dexter. Det känns som en helt okej måndagskväll tycker åtminstone jag.

Äppelmuffins

Idag när jag kommer hem tänker jag nog baka äppelmuffins. Det har blivit lite av en ny hobby, det här med bakning. Dessutom är muffins kanske något av det godaste som finns.

Random bild på äppelmuffins

 Därför har jag letat upp det här receptet på äppelmuffins som jag kanske tänker pröva att baka.
~15 mindre muffins
Smet
62,5 g smör
0,8 dl strösocker
1 ägg
0,75 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
2,25 dl vetemjöl
0,75 dl mjölk (jag funderar på att prova med yoghurt istället)

Fyllning:
1 äpple
kanel och socker

Rör mjukt smör och socker till en smet. Ha i ägg, vaniljsocker och bakpulver och rör om. Tillsätt mjölet och mjölken (eller yoghurten). Rör ihop försiktigt till en jämn smet.

Häll i formar och tryck ner en lagom stor bit äpple. Strö över kanel- och sockerblandningen.

Grädda i mitten av ugnen på 175grader i 15min.

De går utmärkt att frysa stod det i receptet

Filmtips: The Ramen Girl

Jag har precis sett en riktigt skön och lättsam film. The Ramen Girl. Det är säkerligen, med största sannolikhet, en romantisk komedi och det baserar jag på de element som en romantisk komedi ska innehålla. Romatik och komiska inslag. Eventuellt ett romantiskt drama, då det komiska elementet inte allt för lätta att skönja jämt.

Bild från Go Ramen!

En amerikansk tjej blir dumpad av sin pojkvän i Tokyo efter att ha flyttat efter honom dit. I sin desperation går hon ner till Ramen-stället på hörnet för att komma bort från sin tomma lägenhet. Stället är egentligen stängt men ägaren vet inte vad han ska göra med henne så hon får trots det en skål Ramen. Hon blir stamkund på Ramen-stället och tillslut får hon ur sig, trots språkproblematiken, att hon vill lära sig göra Ramen och blir efter lite prövningar lärjunge på stället. Där ska hon få lära sig den ädla konsten att göra riktig Ramen. 

Jag brukar verkligen inte titta på rom-coms över huvudtaget men eftersom jag är ett Japan-freak så blev jag lite intresserad av den här. Första halvtimman satt jag mest och var extremt irriterad på den dumma amerikanska bruden som kom och tog plats, men allt eftersom filmen fortskred började man få en förståelse för henne och vad hon ville uppnå.

The Ramen Girl är lättsam och trevlig, utan obehagliga element, men på samma gång ganska djup. Kanske över analyserar jag, men för att vara en rom-com eller ett romantiskt drama, så har den ett djup som jag finner många filmer saknar. Den vill säga något mer än bara 'må bra i kärleken'.

Slutsats: gillar man rom-coms så är det absolut något jag rekommenderar folk att se. Ett plus får den naturligtvis från mig för att det är väldigt mycket japanska i den och den utspelar sig i Tokyo.

Hårfärg och rösti

Söndagar alltså. De är verkligen inte min dag. Idag har jag haft huvudvärk sedan jag vaknade vid sjutiden i morse. Jag hatar verkligen huvudvärkar. De kan förstöra en hel dag och det har den här gjort. Sen att jag har en bakfylleångest som inte är från den här världen gör ju inte saken bättre. Min lösning på problemen: Färga håret och äta rösti.

Rösti är tydligen i princip potatispannkaka. Tidigare idag när jag var och köpte min hårfärg så stannade jag av någon anledning till vid potatismosen. Där på hylla stod pulverrösti. Bilden på framsidan var så trevlig att jag blev sugen. På rösti. Jag har inte ätit något i den stilen tidigare, men jag misstänker att det är i princip samma sak som potatisbullar. I alla fall så tog jag ner paketet och tittade lite på det. "Potatisrösti med ägg, smör, salt och pepper" eller något sådant stod att läsa på paketet. 'Det är lätt att göra själv' var min första tanke. Jag ställde tillbaka paketet och köpte mig fem potatisar (ca. 2,50kr) och tänkte att det ska jag äta. En burk med lingonsylt fick följa med hem också. Röstin på bilden på paketet serverades nämligen med lingonsylt.

En Bild på en rösti jag hittade på recept.nu

Nu har jag kokat min potatis lite och den står på avkylning. Det tar ju lite längre tid än pulverröstin skulle ha gjort, men min misstanke är att det är godare med rösti gjord på riktig potatis. Precis som potatismos är godare av riktiga potatisar än av pulver som någon gång för länge sedan kanske har varit potatis.

Och eftersom jag fick en känsla av att min utväxt behövde sig en uppiffning så satsade jag på hårfärg också. Mina sista pengar går till potatis och hårfärg. Ja, inte riktigt de sista, men det finns inte mycket kvar den här månaden inte. Så nu sitter jag här och väntar på den där potatisen i nyfärgat brunt hår.

Tyvärr fick inga av de där sakerna min ångest att försvinna helt. Jäkla alkohol och jäkla söndag alltså. Jag funderar helt seriöst på en drink för att slippa skiten. Undra om det funkar. Fast det kanske bara spär på den mer. Ugh.