Ibland förstår jag inte varför jag gör saker. De är liksom inte planerade utan bara en känsla som jag genast följer. Jag vet att det är en del av mig, för jag har gjort så här hela livet. Men samtidigt så är det helt obegripligt. Som person är jag relativt smart och har kapaciteten att ta logiska beslut och se sammanhang. Det är sen det går fel. När känslorna kommer och de tar över och styr alla mina handlingar. Visst gör jag saker jag egentligen inte vill. Som att städa, diska och äta. Nödvändiga saker. Jag pratar om andra handlingar. De där sakerna där båda alternativen egentligen borde vara bra. Men av någon anledning, som jag inte förstår, så är den känslan föränderlig och jag är fast i ett mönster där jag bara gör det som känns rätt för stunden. Jag är impulsiv. Det blir nästan som en tvångstanke. Jag får en god känsla av något och den saken blir till en tvångstanke. Det enda jag kan tänka på tills jag gör det igen. Det kan handla om allt från sova till mat till sex till att köpa saker.
Så, jag ville bara skriva av mig det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar