Ja jävlar. Det är inte lätt att vara ledig och ensam i en stad där man knappt känner någon. Jag vet, jag har ju bott här. Till och med i den lägenheten jag nu sitter i. Men saker och ting har förändrats och jag har inte behållit kontakten med nästan någon här. På gott och ont kan tyckas.
Idag är sista dagen för mamma att jobba åtminstone vilket betyder att jag kommer att ha sällskap från och med i morgon. Det skadar aldrig. Även om det finns en ganska god risk att mamma och jag mest bråkar. Vi är rätt bra på det.
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Jag känner mig varken till eller från. Inte glad och inte ledsen. Rastlös och orolig, men inte överdrivet mycket för tillfället. Längtan tillbaka till Göteborg är stor. Gud vad jag längtar tillbaka. Jag har hittat ett hem. Äntligen känner jag mig hemma.
I övrigt har jag ätit frukost och tagit lite Cocillana för att det är rätt skönt att bli mossig i huvudet. Kanske inte så jätte fint gjort av mig, men who the hell gives a damn? Det händer inte så mycket just nu. Jag lyssnar på musik och tänker på bra saker och på dåliga saker. Försöker att hitta på något att pyssla lite med .
Nu tänkte jag sy igen ett hål jag hittade i min kofta och sen ska jag sminka mig och göra mig redo för dagen. Mamma nämnde något om att vi ska till O'Leary's när hon kommit hem från jobbet. Och innan det ska jag fika med en av de människor jag fortfarande har lite kontakt med i Gävle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar