Vill möter måste

Här sitter jag nu på bussen. Den tar mig från plats a till plats b. Från hemmet till jobbet. Just idag är en sådan där dag då jag helst av allt hade stannat kvar. Egentligen vill jag stanna kvar varje dag jag vaknar upp hos Max. Men vissa dagar är det lättare än andra att ta itu med det man måste. Måsten. Ett nödvändigt ont. Alla dessa saker man måste göra. Äta. Sova. Jobba. Nödvändiga men onda måsten.

Så vad får mig att ta itu med mina måsten? En rädsla för att bli lämnad utanför i kylan. Det är en rädsla för att inte passa in. Att inte kunna göra det jag vill.

När?

Istället för att sitta här på bussen, just precis nu sitta här, med en Metro och en energidryck, vad hade jag hellre gjort?

Just idag hade jag mycket hellre stannat kvar. Legat kvar under det varma täcket bredvid den varma pojken. Idag hade jag hellre ätit en lång frukost och druckit för mycket kaffe medan jag tittade på något randomly valt TV-program. Just idag hade jag hellre suttit på ett kafé och läst metro. Just idag hade jag velat ta en lång promenad i den annalkande hösten. Tittat på träden och känt den svala luften i ansiktet.

Just idag är jag inte alls stark, utan ganska svag egentligen. (Men sånt kan ändras.)