Ketchupeffekten

Jadå, den gamla hederliga ketchupeffekten har slagit till. Jag vet inte riktigt hur många klickar man räknar med, men som regel så kan man vara säker på att om det händer en dålig sak, så kommer det med största sannolikhet ytterligare lite mer skit ovanpå. Som grädde på moset. "Lagen om allts djävlighet" som några kallar den. Med andra ord; allt som kan gå fel, kommer att gå fel.

Hej, pessimist, ja visst! Men vem skulle inte ha varit det efter min helvetesvecka?

I tisdags kväll fick jag helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, skyhög feber och under natten kom huvudvärken. Sedan låg jag hela onsdagen med feber och ont i huvudet. Torsdagen kom och ingenting hade blivit bättre. När mina värktabletter, som jag petat i mig från morgon till kväll, tog slut blev det outhärdligt. Det kändes som om någon försökte splittra mitt huvud inifrån, från tinning till tinning. Så fort pulsen höjdes skar det i huvudet så jag nästan skrek. Gråta kan man ju inte när man har huvudvärk för det straffar bara en själv. Att sedan ha feber så man skakar av frossa gör inte huvudvärken skönare.

Så igår eftermiddag-kväll-natt for jag, förvirrad som få, runt till olika vårdcentraler och sjukhus. I dag fick jag åter igen besöka sjukhuset och nu slipper jag åtminstone huvudvärken och febern hoppas jag. Tänk vad en infektion kan ställa till med.

Nu sitter jag här i mitt lilla rum och har ont i kroppen och är alldeles bortdomnad i huvudet av trötthet. Det tar på krafterna att ha ont, det ska gudarna veta. Ska bara dricka upp den här koppen med te och sedan är det kuddarna som gäller. För det må vara fredag men jag orkar ta mig tusan inte mer.

(Det här är alltså inte början på effekten. Den kom tidigare. Det här kan gärna få vara sista droppen dock. Vore skönt. Tack på förhand.)