Hårfärg och rösti

Söndagar alltså. De är verkligen inte min dag. Idag har jag haft huvudvärk sedan jag vaknade vid sjutiden i morse. Jag hatar verkligen huvudvärkar. De kan förstöra en hel dag och det har den här gjort. Sen att jag har en bakfylleångest som inte är från den här världen gör ju inte saken bättre. Min lösning på problemen: Färga håret och äta rösti.

Rösti är tydligen i princip potatispannkaka. Tidigare idag när jag var och köpte min hårfärg så stannade jag av någon anledning till vid potatismosen. Där på hylla stod pulverrösti. Bilden på framsidan var så trevlig att jag blev sugen. På rösti. Jag har inte ätit något i den stilen tidigare, men jag misstänker att det är i princip samma sak som potatisbullar. I alla fall så tog jag ner paketet och tittade lite på det. "Potatisrösti med ägg, smör, salt och pepper" eller något sådant stod att läsa på paketet. 'Det är lätt att göra själv' var min första tanke. Jag ställde tillbaka paketet och köpte mig fem potatisar (ca. 2,50kr) och tänkte att det ska jag äta. En burk med lingonsylt fick följa med hem också. Röstin på bilden på paketet serverades nämligen med lingonsylt.

En Bild på en rösti jag hittade på recept.nu

Nu har jag kokat min potatis lite och den står på avkylning. Det tar ju lite längre tid än pulverröstin skulle ha gjort, men min misstanke är att det är godare med rösti gjord på riktig potatis. Precis som potatismos är godare av riktiga potatisar än av pulver som någon gång för länge sedan kanske har varit potatis.

Och eftersom jag fick en känsla av att min utväxt behövde sig en uppiffning så satsade jag på hårfärg också. Mina sista pengar går till potatis och hårfärg. Ja, inte riktigt de sista, men det finns inte mycket kvar den här månaden inte. Så nu sitter jag här och väntar på den där potatisen i nyfärgat brunt hår.

Tyvärr fick inga av de där sakerna min ångest att försvinna helt. Jäkla alkohol och jäkla söndag alltså. Jag funderar helt seriöst på en drink för att slippa skiten. Undra om det funkar. Fast det kanske bara spär på den mer. Ugh.