Jag har skrivit för lite på sista tiden och absolut för lite om älskade lilla Dylan. Busungen som håller på att växa upp och bli stora killen. :)Ja, så vad händer i Dylans liv? Han busar och leker och är smart och klurar ut alla mina små tankenötter jag ger honom. Idag har vi börjat träna 'hämta' och 'ta' och han har redan förstått att om han tar något och bär det till mig så får han godis. Smarto! Dock tror han att det funkar jämt...vilket betyder att han kommer framtill mig med jämna mellanrum med en sak i munnen. En strumpa, en plastlåda eller en stickad lapp. Annars är han världens raraste. :D Han har slutat skälla efter mat, men har tyvärr blivit lite kinkig med att äta. Veterinären sa att det blir så ibland. Att det var en fas. Han äter mer än gärna om man gömmer en bit leverpastej i maten.
Jag ska börja fotoa honom mer också, men det är svårt. Han tycker nämligen att det är jättekul att dra i snöret som hänger från kamerna...Han är verkligen världens bästa busunge!
Nej, nu måste jag återgå till min lingvistikläxa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar