Som jag skrev tidigare så ramlade jag ju i en trappa förra helgen. Det var på fredagen och jag klev ordentligt snett. Så pass att min pojkvän fick bära mig upp för backen så jag kunde komma hem, för gå var det inte direkt tal om. Därför blev det på lördagsförmiddagen en visit till akuten för att kolla så inget var ordentligt skadat. Brutet eller så. Hur hade det gått kan man ju undra, med Molly och allt.
Efter 3 timmar på akuten fick jag reda på att det bara var en ordentlig stukning, tack och lov, och att det bara var att försöka komma igång att gå på den, i någon konstig kombination med att samtidigt vila den och ha den högt. Jag hade ont och vi hade knappt fått en blund den natten, så jag måste erkänna att det kändes väldigt förvirrande.
Nu har det gått några dagar och smärtan börjar avta. Den är fortfarande svullen dock. Ganska rejält svullen. Och stel. Och kall. Ofta väldigt kall. Och domnar lite. Jag med min lilla hypokondri tror ju att det är något fel mer än att foten är skadad. Tänk om något gått sönder som de inte såg.
Jag hoppas att den känns bättre imorgon för då ska jag äntligen till min praktikplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar