Gråt och tandagnisslan

"Gråt och tandagnisslan" sa alltid min mamma när jag var yngre och klagade över smärta, eller andra jobbiga saker. Inte på ett nedvärderande sätt, utan mest bara som ett konstaterande.

För att väga upp all bisterhet i mina inlägg så är här en bild på min förra hund Dylan när han var 5 veckor gammal.
Han har ett bra liv nu tillsammans med sin hundkompis Maja och massa får hos ett äldre par som har den tid han kräver.

Nu har det varit väldigt mycket "gråt och tandagnisslan" i den här bloggen och jag får ta mig i kragen och skärpa till mig. Ingen vill läsa om kaos och smärta, inte ens jag själv. De som vill det kan läsa vilken dagstidning som helst. Men det är inte alltid lätt att bryta ett mönster. Mönstren har en tendens att bli hemtama och på något sätt tröstande, även om de inte är bra för en.

Jag är därför tacksam för alla tips jag kan få på hur man bryter mönster.