Ibland känner jag mig otrevligt behandlat och bryr mig inte ens om att ge motsatsen en ärlig chans. För jag hoppas så hårt på människor, men har nästan helt förlorat förmågan att lita på människor. Så känns det. Eller, det tar tid att bygga upp ett förtroende hos mig. Och i början är det skörare än äggskal. Jag inser att jag ber om mycket när folk känner att de måste bevisa för mig att de finns där. Men det är lite så. Så enkelt är det i min värld för människor att vända ryggen och gå. Jag har byggt upp en mur för att klara det. Jag vet inte hur jag ska göra med folk om de inte ens kan ge mig tid.
Jag är naiv. Jag vet.
Nu sitter jag i alla fall på bussen på väg in till Göteborg för att...ja, festa antar jag. Humöret var på topp. Men det sjönk med ytterligare en besvikelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar