2.

Min hand i hans var hela min värld och plötsligt förstod jag.
- Du vet hur man säger att man faller in i någons famn?
- Hur menar du då? svarade han.
- I böcker. "Hon föll in i hans famn"..
- Mmm..okej..
- Det låter ju ganska konstigt, men det slog mig nu vad de menar, eftersom att man oftast inte FALLER in i någons famn.
- Okej!?
- De menar inte att man faller, utan att man ger upp.
- Ger upp? Vadå ger upp?
- Man låter sig falla liksom. Det enda som betyder något finns där och håller en uppe. Man ger upp sig själv.
Värmen från hans hand var det enda jag kunde förnimma. Det var det enda som existerade och det enda jag kunde tänka. Om han höll om mig nu skulle jag falla in i hans famn. Ge upp allt för att få existera endast i kontakten med honom. Och världen runt omkring var en dimma.