Bokens innehåll är både förvånande och inte på samma gång. Det är hemskt hur verkligheten ser ut. Flickor och kvinnor som blir våldtagna blir utsatta och förtalade efter våldtäkten, som om det inte vore nog att bara överleva efter något sådant.
I kapitlet "Killarna blir kungar, tjejen måste flytta" beskrivs hur folk runt omkring offret och förövaren/förövarna ser på saken. "Klart att våldtäktsmän är jordens avskum. Men våra kompisar är inte våldtäktsmän" (s.69) berättar författarinnan att de nära till de anklagade resonerar. Kompisarna till de anklagade väljer att se det som att tjejen är den som ljuger. Det är lättare för dem att smälta en sådan sak än att deras vänner, som de känner och litar på, är våldtäktsmän. Rykten som cirkulerar angående flickan tas dessutom med i beräkningen. Inte bara för vännerna, utan för hela samhället. Det är lättare att se en flicka som "horig" än de anklagade som våldtäktsmän.
Jag blir så förbannad när jag läser hur folk anser att det är flickans, offrets, fel att våldtäkten äger rum. Det är hon som har för kort kjol, för dåligt rykte, har druckit förmycket. Det hon "gör fel" är till fördel för de som våldtar.
Något måste ju uppenbarligen göras för att det ska bli ordning på detta gigantiska problem. För visst ska flickor få klä sig som de vill, ha fler än en sexpartner och dricka för mycket utan att behöva ta i beräkningen att de kan bli våldtagna. Vad hände med jämställdheten? Ska inte flickor ha samma rätt till dessa saker som killar? Samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter hette det visst!?! Jo, minsann. Det tycker jag. Och utan att bli kallad slampig, horig eller madrass.
Dock har jag inget enkelt svar på hur man ska komma till rätta med detta. Upplysa och diskutera! I skolan, på arbetsplater...över lag! Något måste göras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar